En ömklig syn och några glädjeämnen

Min sparrisodling är en ömklig syn. Utan tillsyn & vatten i två veckor blir det så här:

(Det var tom svårt att få sparrisen med på bild!)
Till min stora glädje har de klematisar jag satte förra året kommit en bit på väg. Den ena är en gåva och jag vet inte vad det är för sort, men den andra är en vit alpklematis. Den ena står mer i solen och den andra mer i skuggan som ni ser. Min tanke är att de ska klättra på de idegranar och tujor som bildar häck ut mot gatan, så småningom.

En annan glädje är att mina jordgubbsplantor blommar. De har stått nergrävda i örtagården i väntan på att jordgubbslandet ska bli i ordning. Nu törs jag väl inte flytta dem till det nya jordgubbslandet förrän säsongen är över?
Jag skickade ut frågan på FB och fick ett snabbt svar, att det går alldeles utmärkt att flytta dem, bara man vattnar, vattnar och vattnar. Så nu är min spridare på gång att vattna de omplanterade jordgubbsplantorna.
Tänk vad FB/internet är fantastiskt!
d d d d d d d d d d
I jordgubbslandet har jag också satt några av de potatisar som blev över och diverse (gamla & nya) frön, bl.a. solros och gröngödningslupiner. Vilken “tutti-frutti”- rabatt va!?

Det blir inte så mycket gjort i trädgården på dagarna i denna värme. Men jag klagar inte! Man får skynda sig ut på förmiddagen och sen kan man fortsätta framemot 19-tiden. Jag har suttit och rensat ut gamla tidningar i hammocken (i skuggan) i stället. Det är ju nyttigt det med.