Den japanska suisekistenen är (nästan) klar!

Nu är den gjuten, suisekistenen.

Så här gick det till:
Finbetong och torv blandades med vatten. Jag fick fantastisk hjälp av kusin M. Det är tungt att landa för hand!

Stenen byggdes upp över en rundkullig plastbytta (tyvärr ej med på bild på det här stadiet).
Finbetong+torv+vatten (tuff) klappades in i lager på lager.

Ungefär i mitten lades ett hönsnät in som armering över själva “bulan”.

Sen klappades tuffen in i lager på lager tills den tog slut.

Där fick “stenen” sen stå och brinna i ca 3 dygn.

Innan jag vände på stenen lades markduk under hela den här delen av rabatten, alltså även under de andra stenarna och trädgårdsplattorna, för att hålla borta det mesta av gräset och ogräset.

Nu är stenen vänd och ligger i en liten grop i marken för att det ska bli stadigt.

Som ni ser ramlade en bit bort när jag vände på stenen. Där var det i tunnaste laget, så det var inte så konstigt att det blev så. Men inget ont som inte har något gott med sig. Stenen ser mer naturlig ut så här. Täckbark lades ovanpå markduken. Det ska bli mer, men tackbarken var tyvärr slut när jag skulle köpa mer. På gräsmattsbiten som fanns kvar ligger nu tidningspapper och jord. På jorden har jag strött ut de aklejafrön jag har samlat och som jag har fått av Margot (Mamma blommor).
Suisekistenen tronar nu i ensamt majestät, men det ska bli fler stenar och växter runt om och kanske något mer som får det att se ännu mer japanskt ut. Tills dess får ett japanska par i keramik och ett bonsai-träd i glas hålla ställningarna för Japan. När stenen brunnit lite till ska det fyllas vatten i hålet.


Fontäntunnan, med den solcellsstyrda fontänen, är nedgrävd en bit. Jag hade gärna grävt ner den en bit till, men stötte på “berg”, så det blev bara så här. Ska nog fylla upp med stenar till kanten så kanske den smälter in bättre. Tanken var att småstenarna skulle se ut som rinnande vatten fram till tunnan. Jag får klura vidare på detta. “Bröten” till höger i bilden är början på nästa års rabatt, med täckbarksgången längs häcken bakom.

Så här vacker är stenen i kvällssolen.
Det har kommit lite vatten i hålet under gårdagens regn. Får se om det stannar kvar eller om det läcker ut. Betong är ju inte helt tätt, så troligtvis läcker det så sakteliga ut. Kommer det inte mer vatten från ovan får jag väl hälla på mer själv.

Idé och beskrivning till suisekistenen finns i STASS-vinstboken ”STEN & VATTEN”.