Återseendets sanna glädje

Visst är det fantastiskt att återse alla sina perenner i trädgården så här på våren? Det blir ju oftast ett mycket kärt återseende med stor glädje när något överlevt och tyvärr också en liten sorg om man märker att nå´t inte finns med längre.

ÄTBARA DELEN
Mina bärbuskar (hallon, krusbär, vita och svarta vinbär) ser inte alls välmående ut, men de lever. Det behövs säkert både bättre jord och gödsel av något slag. De är bara 1-2 år gamla så det gäller väl kanske bara att ha TÅLAMOD.
Rabarbern är undanröjd från sin ursprungliga plats pga ett kommande grävningsarbete för att få in fiber i huset och den verkar ha funnit sig till rätta i den tillfälliga platsen i en pallkrage. Troligen åker de tillbaka till sin gamla plats när grävningsarbetet är över. Jag ser fram mot den första rabarberpajen med vaniljsås!

Gräslök, citronmeliss, persilja, andra perenna örter & kryddor, nässlor, jordgubbar och myntor är också glädjande att återse.

Jordgubbarna har revat ordentligt, så det blir många nya plantor att sätta ut på herr Traktor´s domäner på Västgötaslätten.

Övriga perenner i köksträdgården (sparris, jordärtskocka) ser man inte så mycket av än och äppelträdet, blodflädern och morellen lever och har börjat “svälla”.

ÖGONFRÖJDEN
Även om jag mest ägnar min trädgårdstid åt det som går att äta, så finns det en hel del ögonfröjd i min trädgård också. Jag satsar mest på perenner och blommor som frösår sig själva, så jag slipper bekymra mig varje år. Några få sommarblommor (tagetes, indiankrasse, ringblomma) sätter jag givetvis också, men det blir mest för att få grönmassa. Färgerna tilltalar mig inte men visst lyser de upp i trädgården.
Min vita syren från radhuset i Stockholm, som jag transplanterade hösten 2012, har överlevt.

Klematisen som kom i samma veva är det sämre med. Jag får nog ge upp klematisdrömmarna vid tuja/idegranshäcken. Det blir ingenting över till de stackars klematisarna, barrväxterna tar allt.
Nja, inte riktigt än. Kolla här!

Hittar man självsådda blommor lite här och var så känns det bra gôtt.


Alunrot, akleja, purpurklätt, kaukasisk förgätmigej, flox, aster, mandelblom, pion, kärleksört, lammöron, perenn luktärt, lungört (både vit och blå), bolltistel, martorn, stäppsalvia, daggkåpa, studentnejlika, ulleternell, prästkrage, blåklint, blåklocka och många fler perenner kommer snällt tillbaka år från år. De har inte kommit speciellt långt än så länge, men de finns där och de har överlevt. Min utmaning det här året är att dela på plantorna så att jag får fler. Jag köper/får oftast bara 1-3 plantor och det kan kännas lite futtigt ibland. Men utmaningen är just att dela och få mer ögonfröjd på det viset, inte köpa 10 stycken på direkten. Det är “slow-gardening” det!




Icke att förglömma är de vårlökar som återkommer år efter år. Krokus, snödroppar och pärlhyacinter till att börja med. Sen kommer honungslök, allium, narcisser, kungsängslilja och några till. 
Blåstjärna/scilla är mina favoriter. De har min favoritfärg BLÅ. Jag klipper aldrig gräset förrän de har vissnat ner och fröat av sig. Till min stora glädje blir “havet” större och större för varje år.

Många vårlökar är från jul- & påsk-grupper som jag har fått eller köpt. Lökarna har mer eller mindre slängts ner i jorden på måfå. Blir det nå´t så blir det nå´t, och det blir det oftast.


Och snart är det tulpandags!